Jag vet inte hur jag ska vara längre.

Känner inte att jag passar in någonstans

och det känns inte som jag hör hemma

någonstans heller.

Jag kunde inte berätta eller titta min bästa vän 

i ögonen när hon frågade hur jag mådde utan att

jag var nära att bryta ihop på stället. 

Det har gått för lång tid men tiden bara fortsätter att gå och 

allt rinner ut i sanden. 

Allt känns som ett stort kaos.

Ingen tomhet, endast kaos.

/i