Jag har precis sett Notting Hill.

En av mina favorit filmer. Den är underbar 

och helt fantastisk. Absolut en av de bästa 

kärleksfilmer som någonsin gjorts. 

När jag tittade på filmen så kom jag att tänka på en sak. 

Är jag verkligen en hemsk människa? Desperat och patetisk?

Är det därför jag alltid får mitt hjärta krossat av någon jag tycker 

om enormt mycket? Detta tecken har det gått i senaste åren. 

Jag börjar förstå att man inte kan få allt. Jag har en underbar familj, 

den allra bästa. Min fina släkt och mina fantastiska vänner gör mina dagar. 

Jag får ofta det jag pekar på, jag går inte omkring hungrig och jag har tak över

huvudet. Jag borde vara den lyckligste flickan i världen! 

Men något saknas, det fattas något. Om jag hittar det är svårt att säga. Kärleken.

Sov gott mina små fina vänner.

Imorgon är det en ny dag.

/ida